måndag 29 april 2013

Perspektiv

I fredags fick jag berätta för en tjej om mina äventyr i Indien för ca 1,5 år sen. Att tänka tillbaka på vad jag var med om under den resan och inse hur det förändrat mitt sätt att se på saker var både lite jobbigt men ändå fint... Att gå tillbaka till de gropiga asfaltsvägarna inne i stan, de tiggande barnen utanför restaurangen och trafiken som var kaotisk, de starka dofterna, nyfikna ögon, djuren över allt och framför allt glädjen - även hos dem som inte ens hade ett ordentligt hem gjorde mig alldeles varm och jag blev så oerhört tacksam över att jag fick komma dit.

Men kontrasten jag såg i Indien genom mina ögon som västerlänning såg jag också i morse, här hemma i Sverige...
När jag kom till Lund i morse hade jag lite tid över och magen kurrade så jag gick till Espresso House för att äta en second breakfast. Efter en stund när jag sitter och tittar ut genom fönstret ser jag en sliten man, i trasiga kläder med två slarviga knyten där han troligtvis fick plats med allt han ägde. Jag skämdes där jag satt med min frukost för 57 kr (te, juice och scones), min MacBook Air och min iPhone framför mig... Där satt jag med det som nästan är standard för en medelsvensk idag och utanför satt en medelålders/äldre man med alla sina ägodelar i två knyten.
Han kom in och beställde en fralla och en stor kaffe, jag undrar om han kommer kunna äta något mer idag?
Tyvärr är det inte en ovanlig syn i Sverige idag. Jag som bor i en lite mindre ort märker hur det på senare tid har blivit vanligare att se hemlösa och personer som hamnat utanför skyddsnätet till och med där.
Hur blev det så här är min fråga?

Sånt ger mig perspektiv på livet...
Samtidigt som jag blir fruktansvärt ledsen och illa berörd av att se det jag såg i morse blir jag tacksam över hur jag har det och jag inser att jag har det väldigt bra trots allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar